wednesday delight 2.0
onsdagen avklarad. kanske fel att säga avklarad, det var ju inte direkt någon
ansträngande dag! men, nu är det endast champions leauge och popcorn
i soffan kvar, för att njuta av kvällen. ikväll hoppas jag på manchester united
mes amis.
idag plockade jag i alla fall kameran och fotade lite. känns konstigt att inte
ha två tusen ton läxor som tynger. bara lite naturkunskap och lite svenska.
och då känns ändå svenskan ganska avlägsen, av någon anledning.
vad händer annars?
som vi alla vet är det torsdag imon vilket innebär en underbar sovmorgon,
till elva. så jag kan i princip sova hur länge jag vill. det blir i alla fall skola (tms
och idrott) och sedan musiklektioner. efter det kanske jag pyser hem till emelie,
jag får se hur läget är, allt är inte på det klara så att säga.
kameran fångade till och med mig och mitt oborstade hår i en spegel,
iförd mysigaste gpt-tröjan och (nästan) inget annat. fräschare kan man vara!
nu väntar som sagt soffan, popcorn, gos och champions leauge-matchen! :)
update; förfan killar! detta var inte okej! synd bara att ni gör sämsta matchen för säsongen... och ronaldo, sluta flippa för fan! all respekt för dig försvinner ju, herregud!
soon to be
åh så många drömmar och förhoppningar man har.
men skulle det annars vara värt att göra något, om man inte strävar efter något?
tveksamt faktiskt :)
det som ligger i den absolut närmsta framtiden blir nog bra.
veckan kommer iallafall se ut som följande
(min kalender är skrämmande tom!)
onsdag; skola till halv tre. ledig kvällen sedan. blir nog att pallra ut kroppen och springa!
torsdag; börjar elva, har två lektioner. sedan är det sista musiklektionerna för terminen!
efter det blir det väl hem och mysa
fredag; det lär ju bli denna dag som gör veckan värd (längtar redan!). Först är det skola -
börjar efter tio någon gång. efter högskolan ska jag möta upp en vän och så blir
det en låååång fika. väl värd den, kan jag tala om. Efter det blir det att springa på
stan lite- för att hitta ytterligare en mors-dag present (och såklart lite grejer till mig
själv). efter det börjar det dra ihop sig mot min systers studentbal - självklart skall
jag gå dit och kolla på henne och alla andra fina människor! efter det blir det för-
modligen Änglar och Demoner på bio, den ska tydligen vara bra har jag hört :)
Efter det kanske vi drar vidare någonstans - eller så blir det hem och mysa med
älskling. det blir bra vilket som :)
lördag; helg! förhoppningsvis blir det fint väder och då blir det att steka utomhus! kanske
borde tänka lite på svenska- och naturkunskapsproven som är i veckan. man slappar
av så mkt när man vet att det är sommarlovsdags snart! aja, det blir det sista för
terminen så jag får skärpa till mig lite.
haha! fan vilken tur jag har. internet lade av, men blogg.se sparade mitt inlägg trots att allt stängdes ner.
puss på er ! 
jag vet - asfin! hahha
everyday
livet har ibland ett roligt sätt att komma ikapp oss. på gott och på ont, skall väl tilläggas.
men idag har jag känt mig nöjd. varför?
de tre dagar denna vecka hittils har bestått av har jag gjort följande;
- slutprov i kemi a!
- nationellt prov i matte a (del 2)
- engelska nationella muntligt
- svenska tal
Vet ni vad detta betyder mina kära vänner?
För det första; att jag har inte mycket kvar till resterande uppgifter och kan från och med nu fokusera på det lilla som är kvar!
För det andra; att det snart är slut på ettan. snart skall jag få njuta utav 10 veckors underbart sommarlov, där jag kan få göra precis vad jag vill! släppa allt som heter ansvar och sola, läsa, bada, mysa, resa, eller vad faaaaaan som heeeeeeeelst! Haha, har sommarlov någonsin varit såhär efterlängtade? Jävligt tveksamt
I helgen blir de mys, förhoppningsvis.
Imorgon har jag lite fullt upp lite hela dagen, fredag kanske det blir gbg och sedan bär det av till ett hotell, där jag och christian +hansfamilj skall sova i helgen då hans pappa ska gifta sig :)
så på lördag blir det att sjunga lite, på kvällen blir det fira lite, och på söndag blir det vila mycket.
haha.
åh. pusssssssss
men idag har jag känt mig nöjd. varför?
de tre dagar denna vecka hittils har bestått av har jag gjort följande;
- slutprov i kemi a!
- nationellt prov i matte a (del 2)
- engelska nationella muntligt
- svenska tal
Vet ni vad detta betyder mina kära vänner?
För det första; att jag har inte mycket kvar till resterande uppgifter och kan från och med nu fokusera på det lilla som är kvar!
För det andra; att det snart är slut på ettan. snart skall jag få njuta utav 10 veckors underbart sommarlov, där jag kan få göra precis vad jag vill! släppa allt som heter ansvar och sola, läsa, bada, mysa, resa, eller vad faaaaaan som heeeeeeeelst! Haha, har sommarlov någonsin varit såhär efterlängtade? Jävligt tveksamt
I helgen blir de mys, förhoppningsvis.
Imorgon har jag lite fullt upp lite hela dagen, fredag kanske det blir gbg och sedan bär det av till ett hotell, där jag och christian +hansfamilj skall sova i helgen då hans pappa ska gifta sig :)
så på lördag blir det att sjunga lite, på kvällen blir det fira lite, och på söndag blir det vila mycket.
haha.
åh. pusssssssss
samhäll/tal
jag lovar er att det finns såååå mycket roligare saker att göra än att göra skolarbete.
men det ska jag göra nu.
usch. jag vill ha en kamera, jag saknar att ta kort.
och jag vill börja bry mig om saker igen.
jag vill inte vara en människa som går till skolan, kommer hem och pluggar, somnar
och börjar om på nytt.
men det är jag just nu.
och kommer vara i en månad till.
sen får jag hela 10 veckor utav FRIHET.
älska!
pusssssss
men det ska jag göra nu.
usch. jag vill ha en kamera, jag saknar att ta kort.
och jag vill börja bry mig om saker igen.
jag vill inte vara en människa som går till skolan, kommer hem och pluggar, somnar
och börjar om på nytt.
men det är jag just nu.
och kommer vara i en månad till.
sen får jag hela 10 veckor utav FRIHET.
älska!
pusssssss
torsdagstankar.. (kan man kalla det allitteration?)
Ytterligare en dag som passerat, utan att göra nämnvärda avtryck i minnescentrat.
Det var nationella hörförståelse och hur det gick ligger inte längre för mig att bedöma,
vilket känns bättre än jag kunnat ana. Det finns alltså i nuläget inget annat att göra än
att vänta och se, en inbiten vana som bubblar i huvudet.. Nationella var dock inte det enda som
skulle förgylla vår dag! Officern som studerat medicinteknik på skolan gav oss för fjorton
dagar sedan ett underbart besked om prov en halvtimma efter nationella. Glädjen visste
inga gränser! (Hoppas du är begåvad nog att förstå sarkasmen! :) Efter oberäknelig mängd
blod, svett och tårar lämnade jag skrivsalen. Med en skakande arm. Konstigt det där
hur man blir fysiskt ansträngd av skolarbete.
Efter en dag som totalt tömde våra hjärnor på dess innehåll och lite till - var det dags för
att jogga av oss alla pluggkilon (ni vet, man sitter och äter godis samtidigt som man pluggar,
alltså inte rör på sig) borta på Borås anrika friluftsanläggning (för att underdriva) gedigert
belagd på Rya åsar! Tillsammans med regnet rann intellektet av och ur våra kroppar och
skapade en inre känsla som lockade fram överlevnadsinstinkterna. Jag skojar inte.
Man hade utan brydsamhet kunna spela in 2010 års Robinson där. Fast, det brukar ju inte
regna där robinson-deltagare befinner sig. Kan vi få någon sådan till Borås? det har regnat
lite det senaste. visserligen skall man inte beklaga sig; det har regnat förhållandevis lite under
passerade veckor. Nu är ju emellertid Borås inofficiellt staden av regnet, men än i år har den
väl inte gjort skäl för namnet. För visst fick vi en underbar kortegevecka?
För att återigen nämna överlevnadsinstinkterna gjorde jag som alla andra djur gör vid eventuell fara;
höll mig vid flocken. Jag började gå med flickor, och då hade vi filip sundbaum i spetsen några
tiotal meter framför oss, som flaggan på vårt undrans skepp. sedan kom jag bort mig
bland de motbjudande trädens land och kunde inte andas ut innan jag såg tre
ynglingar på väg till nästa mål på skattkartan; ett inhägnat ramnavallen. trots att de endast
hade apostlahästarna till bruk var de uppe i en fart som var bortom min begränsning.
jag fick haka på tre par fotbollsben och hjärtat och benen skenade ikapp.
jag sympatistrejkade bort sista sträckan till något som måste liknat uråldrig malaysisk krigsdans.
vet inte hur jag lyckades men helskinnad med livet i behåll - den enda defekten var tovor i manen -
tog jag mig inför stängslet på ramnavallens framsida. nog snackat om denna nära-döden-upplevelse.
skönt att slippa göra det senare
Beträffande kommande plugg blir det en tämligen lung helg följd utav en vecka som inte bör
stå i något annat tecken än studerandets. Nationella prov i Matte A och B. Samhällskun-
skapsinlämning. Skall nog försöka få klar (och börja med kanske...) samhällsuppgiften i helgen.
Så att jag kan plugga matte sen, och slutligen låta mig medslukas utav den brinnande energi som
finns belagd i bonniers kemibok för A-kursen. tyvärr slocknade den vaga låga jag kunde ana
skimra lite inbjudande mot mig redan efter 10 minuter på första kemilektionen. Tänk om man kunde
få fylla dagarna av ämnen som Bild, Musik, Kinesiska, Franska, Engelska, you name it. Jag kanske
borde gått på bäckäng efter allt.
Men nu är klockan 23.09 och det är sent efter läggdags för mig.
Ursäkta för ett långt inlägg.
Jag gillar er! ta åt dig :) puss
Det var nationella hörförståelse och hur det gick ligger inte längre för mig att bedöma,
vilket känns bättre än jag kunnat ana. Det finns alltså i nuläget inget annat att göra än
att vänta och se, en inbiten vana som bubblar i huvudet.. Nationella var dock inte det enda som
skulle förgylla vår dag! Officern som studerat medicinteknik på skolan gav oss för fjorton
dagar sedan ett underbart besked om prov en halvtimma efter nationella. Glädjen visste
inga gränser! (Hoppas du är begåvad nog att förstå sarkasmen! :) Efter oberäknelig mängd
blod, svett och tårar lämnade jag skrivsalen. Med en skakande arm. Konstigt det där
hur man blir fysiskt ansträngd av skolarbete.
Efter en dag som totalt tömde våra hjärnor på dess innehåll och lite till - var det dags för
att jogga av oss alla pluggkilon (ni vet, man sitter och äter godis samtidigt som man pluggar,
alltså inte rör på sig) borta på Borås anrika friluftsanläggning (för att underdriva) gedigert
belagd på Rya åsar! Tillsammans med regnet rann intellektet av och ur våra kroppar och
skapade en inre känsla som lockade fram överlevnadsinstinkterna. Jag skojar inte.
Man hade utan brydsamhet kunna spela in 2010 års Robinson där. Fast, det brukar ju inte
regna där robinson-deltagare befinner sig. Kan vi få någon sådan till Borås? det har regnat
lite det senaste. visserligen skall man inte beklaga sig; det har regnat förhållandevis lite under
passerade veckor. Nu är ju emellertid Borås inofficiellt staden av regnet, men än i år har den
väl inte gjort skäl för namnet. För visst fick vi en underbar kortegevecka?
För att återigen nämna överlevnadsinstinkterna gjorde jag som alla andra djur gör vid eventuell fara;
höll mig vid flocken. Jag började gå med flickor, och då hade vi filip sundbaum i spetsen några
tiotal meter framför oss, som flaggan på vårt undrans skepp. sedan kom jag bort mig
bland de motbjudande trädens land och kunde inte andas ut innan jag såg tre
ynglingar på väg till nästa mål på skattkartan; ett inhägnat ramnavallen. trots att de endast
hade apostlahästarna till bruk var de uppe i en fart som var bortom min begränsning.
jag fick haka på tre par fotbollsben och hjärtat och benen skenade ikapp.
jag sympatistrejkade bort sista sträckan till något som måste liknat uråldrig malaysisk krigsdans.
vet inte hur jag lyckades men helskinnad med livet i behåll - den enda defekten var tovor i manen -
tog jag mig inför stängslet på ramnavallens framsida. nog snackat om denna nära-döden-upplevelse.
skönt att slippa göra det senare
Beträffande kommande plugg blir det en tämligen lung helg följd utav en vecka som inte bör
stå i något annat tecken än studerandets. Nationella prov i Matte A och B. Samhällskun-
skapsinlämning. Skall nog försöka få klar (och börja med kanske...) samhällsuppgiften i helgen.
Så att jag kan plugga matte sen, och slutligen låta mig medslukas utav den brinnande energi som
finns belagd i bonniers kemibok för A-kursen. tyvärr slocknade den vaga låga jag kunde ana
skimra lite inbjudande mot mig redan efter 10 minuter på första kemilektionen. Tänk om man kunde
få fylla dagarna av ämnen som Bild, Musik, Kinesiska, Franska, Engelska, you name it. Jag kanske
borde gått på bäckäng efter allt.
Men nu är klockan 23.09 och det är sent efter läggdags för mig.
Ursäkta för ett långt inlägg.
Jag gillar er! ta åt dig :) puss
Prestationsångest, konsekvensen av för mycket studerande?
Idag känner jag mig fruktansvärt analytisk och reflekterande. (Kanske,som jag
skulle gissa på, är det för att jag sitter med min svenskauppsats.) Jag tänker
lite kring hur dethär med skolan påverkar oss. Och hur kraven på oss ser ut.
Det har hänt en hel del sen jag började på gymnasiet. Från att ha högst betyg
i klassen, till och med på skolan, till att hamna i en klass där alla är relativt jämna.
Det är en omställning som de flesta utav oss har fått gå igenom. Majoriteten av
personerna i min klass är elever som var bland de bästa i sina föregående klasser.
Och det märks. Ganska tydligt. Jag tänker inte nämna några namn - men det finns
ett antal besserwissers som är bäst på allt. I alla fall enligt deras eget tycke. Man
undrar när dem ska släppa det och växa upp. För vi går inte på högstadiet längre..
Som sagt, kraven på oss har också vart en helt annan historia. Från högstadiet
där lärarna gärna ville sätta VG på allt man gjorde för att man ju fått med så mycket
fakta och lite egna åsikter. Men nu..? Helt sjukt. Allt skall analyseras och reflekteras
och diskuteras in i minsta detalj. Personligen har jag väl inga problem med det längre,
men i början var det riktigt jobbigt. Sedan är det individuellt från lärare till lärare vad
man har för krav på sig. Och hur mycket hjälp man får att fylla kraven. En del är riktigt
hjälpsamma och indikerar till punkt och pricka vad det är man skall göra och hur man
skall tänka. Andra ger inte ens tillbaka proven vi gjorde för ett halvårsen...
Sedan har vi också en tung psykologisk faktor som gärna gör sig påmind då man
minst anar det och om man är - gud förbjude - nöjd. Den avskyvärda prestationsångesten.
Om man har pluggat riktigt mycket inför något prov, gjort en massa uppgifter och tycker
att man kan allt, och det sedan går dåligt och man inte får mer än ett G, då känner man
sig fruktansvärt dålig. Allt detta enbart eftersom prestationsångesten sätter in sin
omedelbara verkan. I min ordbok står prestationsångest i motsats till motivation. För där
motivationen går ut kommer prestationsångesten in. Ibland blir jag så arg, för att jag pluggar
och det går dåligt. Därför slutar jag att plugga, och får dåliga resultat på några prov, utan att
känna prestationsångest - för jag har ju inte ens pluggat till proven och därför kan jag inte
heller bli missnöjd, eller hur? Då kan jag känna hur jag vill rycka upp mig och bli bättre igen.
Så jag börjar plugga igen, och har funnit en bit av den motivation som behövs. Går det dåligt
efter det, dvs trots pluggande ett g eller vg på ett prov - så kommer ångesten att fylla min kropp,
bygga bo och långsamt äta upp min insida tills allt brister och jag hatar skolan, migsjälv och
alla runt omkring mig. Duktig-flicka syndromet har slått hål på mitt huvud och tvättar noggrant
min hjärna med dess absurda ideologi om en tillvaro där jag måste vara bra på allt alltid. Tro
fan att man inte orkar med någonting då.
Jag vet att man måste låta sig misslyckas någon gång. Och det gör jag ju, jag tillåter migsjälv
att misslyckas då och då. Det är när jag inte tillåter mig det men ÄNDÅ misslyckas som det tär
på kroppen. Och det, mina vänner, är det som är jobbigt.
Nu är det iallafall dags att återgå till min svenskauppsats. Efter den väntar nämligen
samhällsuppgift, teknikpluggande samt en fet kemibok. Matten orkar jag inte ens tänka på.
Jag är läskigt lugn och tämligen ineffektiv när jag borde vara stressed-out och
helt panikslagen. Kanske reagerar jag såhär på otrolig stress. Jag vet inte, och
tänker inte stanna tillräckligt länge för att finda out.
Pusshej!
skulle gissa på, är det för att jag sitter med min svenskauppsats.) Jag tänker
lite kring hur dethär med skolan påverkar oss. Och hur kraven på oss ser ut.
Det har hänt en hel del sen jag började på gymnasiet. Från att ha högst betyg
i klassen, till och med på skolan, till att hamna i en klass där alla är relativt jämna.
Det är en omställning som de flesta utav oss har fått gå igenom. Majoriteten av
personerna i min klass är elever som var bland de bästa i sina föregående klasser.
Och det märks. Ganska tydligt. Jag tänker inte nämna några namn - men det finns
ett antal besserwissers som är bäst på allt. I alla fall enligt deras eget tycke. Man
undrar när dem ska släppa det och växa upp. För vi går inte på högstadiet längre..
Som sagt, kraven på oss har också vart en helt annan historia. Från högstadiet
där lärarna gärna ville sätta VG på allt man gjorde för att man ju fått med så mycket
fakta och lite egna åsikter. Men nu..? Helt sjukt. Allt skall analyseras och reflekteras
och diskuteras in i minsta detalj. Personligen har jag väl inga problem med det längre,
men i början var det riktigt jobbigt. Sedan är det individuellt från lärare till lärare vad
man har för krav på sig. Och hur mycket hjälp man får att fylla kraven. En del är riktigt
hjälpsamma och indikerar till punkt och pricka vad det är man skall göra och hur man
skall tänka. Andra ger inte ens tillbaka proven vi gjorde för ett halvårsen...
Sedan har vi också en tung psykologisk faktor som gärna gör sig påmind då man
minst anar det och om man är - gud förbjude - nöjd. Den avskyvärda prestationsångesten.
Om man har pluggat riktigt mycket inför något prov, gjort en massa uppgifter och tycker
att man kan allt, och det sedan går dåligt och man inte får mer än ett G, då känner man
sig fruktansvärt dålig. Allt detta enbart eftersom prestationsångesten sätter in sin
omedelbara verkan. I min ordbok står prestationsångest i motsats till motivation. För där
motivationen går ut kommer prestationsångesten in. Ibland blir jag så arg, för att jag pluggar
och det går dåligt. Därför slutar jag att plugga, och får dåliga resultat på några prov, utan att
känna prestationsångest - för jag har ju inte ens pluggat till proven och därför kan jag inte
heller bli missnöjd, eller hur? Då kan jag känna hur jag vill rycka upp mig och bli bättre igen.
Så jag börjar plugga igen, och har funnit en bit av den motivation som behövs. Går det dåligt
efter det, dvs trots pluggande ett g eller vg på ett prov - så kommer ångesten att fylla min kropp,
bygga bo och långsamt äta upp min insida tills allt brister och jag hatar skolan, migsjälv och
alla runt omkring mig. Duktig-flicka syndromet har slått hål på mitt huvud och tvättar noggrant
min hjärna med dess absurda ideologi om en tillvaro där jag måste vara bra på allt alltid. Tro
fan att man inte orkar med någonting då.
Jag vet att man måste låta sig misslyckas någon gång. Och det gör jag ju, jag tillåter migsjälv
att misslyckas då och då. Det är när jag inte tillåter mig det men ÄNDÅ misslyckas som det tär
på kroppen. Och det, mina vänner, är det som är jobbigt.
Nu är det iallafall dags att återgå till min svenskauppsats. Efter den väntar nämligen
samhällsuppgift, teknikpluggande samt en fet kemibok. Matten orkar jag inte ens tänka på.
Jag är läskigt lugn och tämligen ineffektiv när jag borde vara stressed-out och
helt panikslagen. Kanske reagerar jag såhär på otrolig stress. Jag vet inte, och
tänker inte stanna tillräckligt länge för att finda out.
Pusshej!
