amandai

Ytterligare en dag som passerat, utan att göra nämnvärda avtryck i minnescentrat.
Det var nationella hörförståelse och hur det gick ligger inte längre för mig att bedöma,
vilket känns bättre än jag kunnat ana. Det finns alltså i nuläget inget annat att göra än
att vänta och se, en inbiten vana som bubblar i huvudet.. Nationella var dock inte det enda som
skulle förgylla vår dag! Officern som studerat medicinteknik på skolan gav oss för fjorton
dagar sedan ett underbart besked om prov en halvtimma efter nationella. Glädjen visste
inga gränser! (Hoppas du är begåvad nog att förstå sarkasmen! :) Efter oberäknelig mängd
blod, svett och tårar lämnade jag skrivsalen. Med en skakande arm. Konstigt det där
hur man blir fysiskt ansträngd av skolarbete. 
   
Efter en dag som totalt tömde våra hjärnor på dess innehåll och lite till - var det dags för
att jogga av oss alla pluggkilon (ni vet, man sitter och äter godis samtidigt som man pluggar,
alltså inte rör på sig) borta på Borås anrika friluftsanläggning (för att underdriva) gedigert
belagd på Rya åsar! Tillsammans med regnet rann intellektet av och ur våra kroppar och
skapade en inre känsla som lockade fram överlevnadsinstinkterna. Jag skojar inte.
Man hade utan brydsamhet kunna spela in 2010 års Robinson där. Fast, det brukar ju inte
regna där robinson-deltagare befinner sig. Kan vi få någon sådan till Borås? det har regnat
lite det senaste. visserligen skall man inte beklaga sig; det har regnat förhållandevis lite under
passerade veckor. Nu är ju emellertid Borås inofficiellt staden av regnet, men än i år har den
väl inte gjort skäl för namnet. För visst fick vi en underbar kortegevecka?
 
För att återigen nämna  överlevnadsinstinkterna gjorde jag som alla andra djur gör vid eventuell fara;
 höll mig vid flocken. Jag började gå med flickor, och då hade vi filip sundbaum i spetsen några
tiotal meter framför oss, som flaggan på vårt undrans skepp. sedan kom jag bort mig 
bland de motbjudande trädens land och kunde inte andas ut innan jag såg tre
ynglingar på väg till nästa mål på skattkartan; ett inhägnat ramnavallen. trots att de endast
 hade apostlahästarna till bruk var de uppe i en fart som var bortom min begränsning.
jag fick haka på tre par fotbollsben och hjärtat och benen skenade ikapp.
jag sympatistrejkade bort sista sträckan till något som måste liknat uråldrig malaysisk krigsdans.
vet inte hur jag lyckades men helskinnad med livet i behåll - den enda defekten var tovor i manen -  
tog jag mig inför stängslet på ramnavallens framsida. nog snackat om denna nära-döden-upplevelse.
skönt att slippa göra det senare

Beträffande kommande plugg blir det en tämligen lung helg följd utav en vecka som inte bör
stå i något annat tecken än studerandets. Nationella prov i Matte A och B. Samhällskun-
skapsinlämning. Skall nog försöka få klar (och börja med kanske...) samhällsuppgiften i helgen.
Så att jag kan plugga matte sen, och slutligen låta mig medslukas utav den brinnande energi som
finns belagd i bonniers kemibok för A-kursen. tyvärr slocknade den vaga låga jag kunde ana
skimra lite inbjudande mot mig redan efter 10 minuter på första kemilektionen. Tänk om man kunde
få fylla dagarna av ämnen som Bild, Musik, Kinesiska, Franska, Engelska, you name it. Jag kanske
borde gått på bäckäng efter allt.

Men nu är klockan 23.09 och det är sent efter läggdags för mig.
Ursäkta för ett långt inlägg.

Jag gillar er! ta åt dig :)  puss