amandai

and i can't help but to smile!
yes och ja- robinb är kvar i idol!
     gud, jag trodde inte jag kunde bli sånhär.
     nu, cirkasådär 3 år efter alla andra lider av idolhysteri
     tämligen efterbliven eller så har jag slutat lägga 99%
     av min fritid på att träna.
så- en liten och enkel analys av en fruktansvärt addicted människa.
enligt mig och, i guess svenska folket (över 15 år) låter det inte bra när
johan palm tar de höga tonerna. nästa veckas tema; gospel.
som den töntiga människa jag är drog jag en lättnadens suck då
man fick reda på detta. fredag nästa vecka = hejdå johan.
hoppas jag. blir Robinb topp tre är jag nöjd. OH så nöjd.

Hoppas aldrig att jag behöver träffa denna människa
i verkliga livet. Hade gripits av tunghäfta och liknande tillfälliga
förståndshandikapp. hah. Så jävla löjligt.


SÅ- jag suger på att skriva här.
skolan suger ut den sista gnutta inspiration jag hade
när hösten kom.
nu är det vinter. idag kom det snö-
jag älskar snö.
men det var kallt och mina nya dyra stövlar
som faktsikt inte är nya nu utan bara oanvända
gör inte sitt utan låter mina tår bevaras som
två kalla isklumpar. (inte varma nej, utan kalla)

plötsligt saknar jag att ha emilia i aplared
att gå ute och gå när det är mörkt fast ändå inte natt
att dra en röd pulka längs bastuvägen påväg hem
och åka lite på olämpliga ställen.
jag saknar mys i mörkret och jag saknar
kalla näsor och vantar som inte värmer.
jag saknar att komma in till ett varmt hus bara
för att veta att det är kallt ute och gå in och göra
ingenting och sova och längta tills man ska ut
igen. jag saknar att vara mindre och att inte vara
bunden till måsten och tider.
jag gillar inte läxor och luciaövningar och texter
som måste pluggas in på en kväll som -jag inte ens har börjat med än
även om jag gillar min klass och luciatjejerna.

jag vill inte veta om ett dygn.
tanken ger mig magont och det är elakt att plågas.
jag ska fördriva tiden med lite selfpity som,
mys.
låter bra förklätt till ord men jag vet att mitt mys
kommer bestå av oändligt tvzappande eller bdb
till en allför högt tickande klocka och att kolla på
klockan var femte minut och att när klockan blir
sent så sköljer sig besvikelsen över mig och
jag kommer vara förkrossad en dag och en halv.
och denna jävla skam att plågas med.

- okej. nu är jag för barnslig. men jag är rädd
och detta är den värsta typen av allt och allt och allt.

och det kliar i fingrarna och det gör ont i ryggen,
magen vänds utoinpå. detta är ändå bara när jag tänker.
handen skakar likt ett asplöv i paris.
jag är löjlig.
someone tell me.-- jag är löjlig.

men det är skam för mig.
att inte lyckas är skam.
jag önskar bara---- att jag lyckas.